Elfte generationen
född 22 december 2019

Senaste tillskottet till gänget är Lola!
 

Tionde generationen
född 10 april 2018

Kitty är en liten kopia av sin mor Kiara. Hon blev Svensk Juniorvinnare och vann cert på sin första utställning.
 

Tionde generationen
född 14 februari 2017

I Tintins andra kull behöll vi Mymlan. Hon är utställd med CK och har avlagt ett BPH med skott. 
 

Tionde generationen
född 20 februari 2016

Steffi och Skye tillsammans med sin härliga bror Old Smuggler's Subzero Hero "Silas". Skye bor med sin aktiva matte Liza Darmell och vi har fått låna henne för en kull valpar. Hon är utställd med excellent, har godkänt vallanlagsprov, ett fint BPH, är svensk viltspårschampion och innehar SBC:s allroundplakett i brons.
Skye har haft en kull valpar med Ch Braemoor's Spitfire.

En kull efter Steffi (bild ovan) planeras för 2020.

Nionde generationen
född 12 oktober 2012

Min charmiga Tintin är utställd ett par gånger med ck och har ett godkänt vallanlagsprov, precis som fyra generationer före henne. Hon har också känd mental status då hon genomfört BPH med skott och har fått SBC:s allroundplakett i brons. Tintin har haft två valpkullar, först inseminerad med fryst sperma från Ch Spindrift Bend It Like Beckham (USA) och den andra med Ch Beastly's Tweed Kettle. Tintin är samma påhittiga filur som sin mor och mycket trevlig att ha omkring sig. Hon har gått en kurs i nosework, något som vi mest haft roligt med hemma. Tintin har flyttat och stortrivs hos sin familj där hon får all uppmärksamhet.

Åttonde generationen
född 28 juli 2006

Jag är så tacksam att jag bestämde mig för att ta den där sista kullen på Mia - kullen som gav mig Lucy. Lucy blev champion på nolltid men var aldrig lika vacker som sina förmödrar. Däremot är hon rasande trevlig och en stor personlighet. Lucy fick valpar efter att vi flyttat tillbaka till Sverige och parades med Ch Rivermeadow's Wild Card, Ch Alistair's Jolly Good Fellow samt Ch Goonie's Highlander Lad. Hon är mamma till ett par champions, samt ett par som utmärkt sig inom lydnad, bruks och agility och naturligtvis till min egen Tintin - Old Smuggler's Tickled Pink VA. Lucy själv har ett godkänt vallanlagstest (HIC) och bor idag hos mina goda vänner i Chicago. 

Sjunde generationen
född 3 juli 1998, död 2 augusti 2013

Mia såldes till en uppfödare i USA som fick problem med sin hälsa efter bara några månader. Hon ringde mig och sa "den här hunden är för bra för bli sällskapshund här hemma, jag tycker du ska ta tillbaka henne". Det gjorde jag och är mycket tacksam för det! Mia var en underbar tik, kanske den som kommit närmast sin mormor när det gäller att vara "hela paketet". Hon var superstabil, trygg och alltid vänlig och dessutom mycket fin att se på. Tyvärr var jag av olika orsaker inte förmögen att riktigt förvalta henne som avelstik. Det var en tid när det hände lite för mycket annat i mitt liv. Mia parades med Ch Classical Truly Irresistable, Ch Trollflöjtens Nobel Prize och Ch Old Smuggler's CaRob XS Baggage och jag behöll bara en valp ur den sista kullen. 

Sjätte generationen
född 15 september 1993, död oktober 2009

Inga föddes i en fin kull, förutom hon själv blev tre syskon champions i Sverige och flera gjorde även godkända karaktärsprov och tävlade i lydnad. Hennes enda syster blev stamtik på kennel Old Highland's. Inga var en hund som gjorde allting rätt. Hon var nästan för lätt att ha - tuggade inte på något, drog aldrig i ett koppel. Hon var mycket vacker men tyckte att utställning var ganska tråkigt. Briljerade gjorde hon däremot i fårhagen. Den proffstränare vi gick hos i USA frågade i många år efter Inga, som var en av de bästa beardisar hon någonsin sett. Min fina Inga blev över 16 år gammal. Hon parades med fyra hanar - Ch Arlin My Cousin Vinnie, Ch Nonesuch Irish Trace Morgan, Ch Trollflöjtens Nobel Prize och Ch Nonesuch New Sensation. Jag behöll Ch Old Smuggler 's Imagination och Ch Old Smuggler's Firecracker som båda finns kvar i våra stamtavlor idag. En annan Inga-dotter - Ch Arlin Fantasy of Old Smuggler - blev stamtik på kennel XTC i USA. Inga gjorde ett godkänt vallanlagsprov och CGC (Canine Good Citizen) vilket är ett test i vardagslydnad med lite inblanding av enklare mentaltester.

Femte generationen
född 22 maj 1988, död höst 2002

Ibland behåller man fel valp och ibland behåller man precis rätt. Ruffa är fortfarande lite av min drömhund, en sån jag aldrig riktigt kommer över. Hon var helt enkelt underbar. Jag har haft exteriört ännu bättre hundar, men hon var verkligen "hela paketet". Trygg, modig, vänlig och en härlig avelstik. Hon fick fem kullar med Ch Farmarens Leprechaun, Ch Diotima Sweet Lord, Ch Potterdale Illusion och efter vår flytt till USA med Ch Classical's Guess Who och Ch Britannia Total Eclipse. Förutom min Inga (ovan) behöll jag även US CH Old Smuggler's Cactus Flower i kullen efter Total Eclipse.
Ruffa blev mor till sju champions, tre svenska och fyra amerikanska. Förutom sitt utställningschampionat genomförde hon även ett godkänt karaktärsprov samt vallanlagsprov. 

Fjärde generationen
född 1 augusti 1983, död september 1996

Ännu lite av en slump var det att jag tog just den här tiken. Jag bodde i lägenhet i Stockholm och längtade intensivt efter en hund men hade för mig att jag måste ha en liten ras. Så kom Stina tillbaka efter att ha varit såld till en familj som snabbt upptäckte att de var allergiska och eftersom jag naturligtvis helst ville ha en beardis så hämtade jag henne. Stina var betydligt bättre än sin mamma men ingen stjärna. Däremot hade hon ett alldeles underbart temperament. Hon var med mig jämt, vi tog tunnelbanan i rusningstid varenda dag och hon blev uppskattad kontorshund på mitt jobb där hon vänligt tog emot alla gäster. Vi gick spårkurs på Vällingby Brukshundsklubb och Stina genomförde också ett godkänt karaktärsprov. Stina parades med Ch Potterdale Cassius, Braids Oscar Wilde, Ch Farmarens Zinzano Zam och Ch Farmarens Leprechaun.

Tredje generationen
f. 18 juli 1981

Mamma behöll valp ur fel kull, tyckte jag och hade nog en poäng i det. Men så här i efterhand är jag ju glad att det blev som det blev. Nilla var en brun tik som jag inte har mycket minnen av eftersom jag hade flyttat hemifrån vid det här laget. Hon var mycket rar, ganska tunn men med fina proportioner. Hon fick valpar med Trollflöjtens Moonlight Menuette, kullbrodern S BCH Trollflöjtens Magic Mandoline och Ch Twice Blackbobby.

Andra generationen
f. 22 september 1977

Kulan, som hon kallades, var inte lika fin som sin mamma. Hon gjorde inte mycket väsen av sig och jag har inte så tydliga minnen av henne. Men jag vet att det var diskussioner om vem hon skulle paras med och att vi en dag körde genom stan och fick se en kraftig, vacker bearded collie som var ute och gick på gatan. Tvärbromsning, ut ur bilen - "hallå, vem är det där?"  Familjen hade just tagit över hunden som var en omplacering som hette Hillgrove Eager Boy. En riktig snygging, maskulin och mycket trevlig. Med honom fick Kulan en fin kull med bl a Ch Trollflöjtens Charlie Mingus och Ch Trollflöjtens Mahalia Jackson. Kulan parades också med Braids Felix och Trollflöjtens Paddington.

Första generationen
f. 15 maj 1973

Jag vet inte om det var tänkt att vi skulle fortsätta föda upp hundar. Mamma sålde alla tikvalparna i Biancas kullar. Men som tur var kom  "Hippie" tillbaka till oss efter ett tag, då hon jagade joggare och cyklister och nafsade dem i hasorna. Hippie var en riktigt fin tik. Jag visade henne och hon fick ganska snabbt sina cert och blev champion. Hon hade en fin silhuett och mycket vackra rörelser.
Hippie parades med Ch Bifrosts Bonaparte, Ch Farmarens Toppen, Bellbreeds Captain Christoffer och Braids Felix.

Stamtik
f. 11 mars 1971

På 60-talet fanns en bok som hette "Nordens Hundar". I den fanns en bild på en bearded collie som jag tror föreställde Bifrosts Belinda, och som mamma blev helt förälskad i. Hon beställde en valp på kennel Bifrost. När valparna var två veckor gamla och just öppnat ögonen fick vi komma för att välja ut vår valp. Jag var bara tio år men har en del minnen från det besöket. Fyra tikvalpar som bars in i en korg - vi pekade på den med mest vitt. Och så minns jag valparnas pappa som inte kom och hälsade utan strök längs staketet.
En sak som mamma ofta förfasade sig över i efterhand, var att hon lät Bianca ha två valpkullar innan hon fyllt 2 1/2 år. Hon var nybörjare, hade inte en aning och ingen mentor. Bianca vägrade att låta någon annan hane än sin första kärlek para sig så därför blev det inga fler kullar efter henne än de två med Farmarens Quantas.