Änglar

En sak som jag lovade mig själv mycket tidigt i min hunduppfödning, var att jag aldrig skulle ha för många hundar. Som jag ser det är för många hundar en fälla som väldigt många hunduppfödare hamnar i och det är aldrig bra, vare sig för hundarna eller människorna. Hur många hundar som är för många varierar naturligtvis från person till person och från ras till ras och beror också på ens omständigheter som bostad, arbete osv.

För min del har det här löftet resulterat i att jag har placerat om ganska många hundar. De har då varit max 5-6 år gamla. I samtliga fall har dessa omplaceringar fungerat mycket, mycket bra och jag är övertygad om att de varit rätt både för hundarna själva, för mig och för fortsättningen på mitt ganska lilla avelsprogram. Däremot kan jag inte tänka mig att placera om en gammal hund. De som bott hos mig tills de blivit veteraner har i alla fall hittills alltid stannat här och jag har väldigt svårt att tänka mig att vara utan gamla hundar. På den här sidan finns de beardisar som blivit änglar hos oss.

US CH Old Smuggler's Firecracker, HIC, ROMI - "Mia"

Detta bildgalleri kräver att du har javascript aktiverat och Flash installerat.

Mia var en riktigt härlig beardis - glad, pigg och orädd. Hon var mycket lyhörd och med på allt man hittade. Hon var rolig att ställa ut, särskilt bra gick hon på rasspecialerna där hon började med RWB (motsvarar reserv-cert) från valpklass för Brenda White, vann en stor klass på den nationella specialen under Ian Copus och blev även RWB när Ann Wilding dömde 300 beardisar i Chicago!

 

Tyvärr fick Mia bara 9 valpar. Det stora felet har varit att hon var i fertil ålder under den period då jag var trött på den amerikanska hundsporten och följaktligen hade väldigt få kullar. Men som tur var bestämde jag mig för att ha en sista kull från Mia när hon just skulle fylla åtta år. Hon parades med Ch Old Smuggler Carob XS Baggage och fick tre valpar där vi behöll Lucy - US CH Old Smuggler's Hat Trick, HIC.

 

I Mias första kull fick hon US CH Old Smuggler's Mio My Mio, HIC, PT och i hennes andra kull med bara två valpar kom en hane som heter Old Smuggler's True Story. Han är i mina ögon den bästa hund jag har fött upp och en av de bästa beardisar jag sett. När han var 6 månader bestämde hans ägare sig för att det där med utställning nog inte var något de ville hålla på med trots allt så de kastrerade honom.... det grämer mig än idag. Han spenderade många semestrar hos oss och jag fick då i alla fall glädjen att se honom - och gräma mig lite till...


Mia var 11 år när vi flyttade tillbaka till Sverige. Tyvärr var jag dum nog att inte registrera och ställa ut henne, men hon gjorde ett besök på SBC's familjehelg vid klubbens jubileumsfirande 2011. Då var hon med i Bearded Collie Superstar för Veteraner där man kvalade in genom att ha vunnit BIR eller BIM på officiell utställning. Tretton år gammal skrällde hon till och blev Super Star Veteran bland en lång rad mycket vackra och betydligt yngre hundar. Domare var rasspecialist Birgitta Svarstad.

Mia blev drygt 15 år gammal. Hon somnade in under sitt favoritäppelträd, omgiven av sina tio stycken barnbarn - 8 veckor gamla. Var det någonting Mia verkligen älskade så var det allt smått - små barn, små hundar och små valpar - och det gjorde hon även när hon var mycket gammal och hade väldigt lite ork kvar. Tack Mia, du var en av de allra bästa!

 

Mia har haft kullar med följande hanar:

1. US CH Trollflöjtens Nobel Prize, HIC

2. US CAN CH Classical's Truly Irresistable

3. US CH Old Smuggler Carob XS Baggage

 

US CH Old Smuggler's Cactus Flower, HIC, ROMI - "Tekla"

1996-06-09--2010-05-09

e. US & CAN CH Britannia Total Eclipse

u. SE UCH Old Smuggler's Surfing on a Dream

 

Tekla var minst av sju tikar i en kull på nio valpar. Jag skulle naturligtvis behålla en tik i denna Ruffas allra sista kull, men in i det längsta funderade jag inte ens på Tekla utan valde mellan två av hennes systrar. En natt vaknade jag och kunde inte somna om - jag insåg plötsligt att jag gjort ett misstag! Nästa morgon var det klart - Tekla skulle stanna! Det valet ångrade jag aldrig. Tekla var en underbar tik, full av personlighet, charm och en konstant källa till glädje för mig. Till skillnad mot sin syster Inga så älskade hon att åka på utställning och att visa upp sig. Så fort jag började stöka med utställningsprylarna satt hon som klistrad vid dörren för att vara säker på att jag inte åkte utan henne och fanns en chans stack hon som en pil, ut genom dörren och mot bilen där hon klämde sig in och satt som fastskruvad i baksätet. Tekla skulle helt enkelt med om det gällde utställning, kosta vad det kosta vill!

 

Tekla var inte lika välkonstruerad som Inga men var betydligt mera vinstrik.  Hon hamnade på vissa sätt i Ingas skugga eftersom mina kära uppfödarkolleger och rasfränder alltid svärmade om och kring Inga. Det var också Ingas valpar som var mest intressanta för utställningsintresserade - tyvärr, tyvärr - för Teklas valpar var minst lika bra som Ingas. Jag skulle faktiskt vilja påstå att de var bättre. Tyvärr är jag inte en uppfödare som är intresserad av att behålla, ställa ut och matcha ett stort antal hundar utan följaktligen såldes de flesta till trevliga sällskapshundshem och eftersom i stort sett alla sällskapshundar kastreras och steriliseras i USA fanns de heller inte tillgängliga för mig att använda i avel senare. Tekla hade tre kullar, två av dem var linjeavlade på Ruffa och en av dem var en utavel. Teklas mest uppmärksammade avkomma är US CH Old Smuggler's Hot Gossip som har flera grupplaceringar och har vunnit mycket i stenhård konkurrens på östkusten, alltid visad av sin ägare Roland Dallaire. Vi behöll Old Smuggler's Peace by Peace, en av de exteriört bästa hundar jag fött upp som tyvärr först fick en kull som drabbats av herpes där 8 av 10 valpar var dödfödda eller dog inom en dag och sedan fick en kull på tre valpar varefter hon fick livmoderinflammation och fick steriliseras. En mycket stor förlust som nästan tog knäcken på min beardisavel. Tekla har också en championson, Nikkis kullbror US CH Old Smuggler's Peace Train samt sex valpar med godkänt vallningsanlagstest.

 

Teklas tre kullar var med följande hanar:

1. US CH Old Smuggler's Trick or Treat

2. Old Smuggler's Spitting Image

3. US CH Diotima Sea Eagle

 

Tekla var 13 år när vi flyttade tillbaka till Sverige. Hon hade haft en juvertumör i flera år som dock inte besvärade henne utan hon var lika glad och charmfull som alltid. Hon klarade resan över Atlanten galant naturligtvis och hade ett mycket fint sista år här med oss i Sverige. Ett par veckor innan sin 14:de födelsedag blev hon plötsligt dålig och fick avsluta sitt ganska långa och lyckliga liv. ♥

US CH Old Smuggler's Her Highness, HIC, CGC, ROM, ROMI - "Inga"

1993-09-15--2009-10-27

e. INT SE NO UCH Potterdale Illusion

u. SE UCH Old Smuggler's Surfing on a Dream

 

Vår sista kull i Sverige före flyttningen till USA blev mycket fin. Inga var en av två tikar och jag bestämde mig för henne när hon var runt två veckor. Hennes syster SE UCH Old Smuggler's On High Heels blev också hon en härlig tik som blev avelstik hos Old Highland Bearded Collie, Marianne Johansson.

 

När vi flyttade till USA 1994 så var det såvitt jag vet ingen som visste någonting om svenska beardisar där. Jag pratade med de flesta uppfödarna i Nordamerika och många visste inte var Sverige låg, än mindre att det fanns beardisar där. Det var bara runt tjugo år sedan men det var innan internet och därmed en helt annan värld. I alla fall blev Inga den hund som för många var den första svenska beardis de någonsin sett och entusiasmen lät inte vänta på sig! Hon var gudomligt vacker och hon satte Old Smuggler's på den amerikanska kartan på mycket kort tid. Jag tror att även idag är hon den hund som flest beardismänniskor i USA förknippar mig och min uppfödning med.

 

Ironiskt nog fick jag kämpa för att få henne till champion. Inga tyckte utställning var ganska trist. För varje varv sprang hon saktare och hon var omöjlig att få fart på. Många trodde att de säkert skulle kunna få igång henne och många provade, andra uppfödare, proffshandlers... men Inga höll sin egen takt och travade långsamt och mjukt runt ringen, med viftande svans men ooo vad det var segt ibland! I USA vill man ha fart och fläkt i ringen så Inga passade inte in. Jag har aldrig haft en hund som har förlorat till så mycket sämre hundar men hon blev ju champion i alla fall. Hade hon haft sin syster Teklas attityd till att visa upp sig hade vi kunnat gå långt.

 

Något som Inga däremot tyckte var roligt var vallning! Hon fick veta att hon var en av de bästa beardisar vår instruktör (som testat och tränat flera hundra beardisar) någonsin sett. Va? Var det samma hund som fick dras runt i utställningsringen!? ;)  Ja, Inga var en mycket trygg, rar och stabil hund men hon behövde känna helhjärtat för något för att komma igång och lägga ner sin själ. Hon skulle naturligtvis bott hos någon som satsade på vallning och inte hos mig.

 

Inga gjorde aldrig något fel - hon tuggade aldrig på något, drog aldrig i ett koppel. Hon var nog den enklaste beardis jag har haft. Det hon krävde, och det började hon med vid åtta veckor, var att få sova i mitt rum. Så det gjorde hon, i sexton år. Hon tyckte överhuvudtaget inte om stängda dörrar eller grindar mellan henne och mig. Stod dörren öppen var hon gärna ute fast jag var inne, men om dörren var stängd skällde hon tills jag öppnade, speciellt på äldre dar. Jag blev med tiden mycket väldresserad.

 

När vi flyttade från USA år 2009 var Inga 15 år gammal. Ja, hon var faktiskt bara några månader från sin 16:de födelsedag. Vad gör man? Det kändes först som ett svårt val men när jag funderat ett tag på saken kändes det ganska självklart. Inga var visserligen gammal, riktigt gammal, men hon var helt frisk. Klart hon skulle med tillbaka till Sverige. Hon liksom de andra hundarna hade både flugit förut och var också vana att vara i bur på utställning osv, så vad är en resa över Atlanten? :) Inga klarade resan alldeles utmärkt och hon hann med några riktigt bra månader i sitt nygamla hemland innan hon somnade in för gott. Hon dog av ålder helt enkelt, det var inget fel på henne egentligen utan hon blev liten och svag ungefär som en hundraårig liten tant. Min ljuvliga lilla Inga är den hund som blivit äldst av alla hundar jag haft. ♥

 

Inga hade kullar med följande hanar:

1. US CH Arlin My Cousin Vinnie

2. US & CAN CH Nonesuch Irish Trace Morgan, HIC

3. US CH Trollflöjtens Nobel Prize, HIC

4. US CH Nonesuch Sawyer Brown


Hon fick fyra kullar som gav upphov till sju champions och sju avkommor med godkända vallningsanlagstest:

US CH Old Smuggler's Imagination, HIC, ROMI - godk vallningsanlagstest (HIC)

US CH Arlin Fantasy of Old Smuggler

US CH Old Smuggler's Nonesuch Whiz-Bang

US CH Old Smuggler’s Firecracker, HIC - godk vallningsanlagstest (HIC)

US CH Old Smuggler’s Trick or Treat, HIC - godk vallningsanlagstest (HIC)

US CH Old Smuggler's Nonesuch On Stage

US CH Old Smuggler's Leading Lady

Old Smuggler’s Flight of Fancy - godk vallningsanlagstest (HIC)
Old Smuggler’s Toot n’ Twirl - godk vallningsanlagstest (HIC)
Old Smuggler’s Electric Illusion - godk vallningsanlagstest (HIC)
Old Smuggler’s Painted Galaxy - godk vallningsanlagstest (HIC)

SE UCH Old Smuggler's Surfing on a Dream, HIC, ROM - "Ruffa"

1988-05-22--2002-06-02

e. Int & Nord UCH Farmarens Zinzano Zam

u. Trollflöjtens Carmencita

 

Om jag kunde få tillbaka en enda hund jag haft skulle valet utan tvekan bli Ruffa. Hon var en i mina ögon idealisk hund. Naturligtvis inte perfekt, men idealisk! Lugn, trygg, vänlig och rättvis gick hon genom livet, uppfostrade barn och valpar med överseende tålamod. Hon var en underbar avelstik som fick tre kullar i Sverige vilket resulterade i tre svenska champions och en amerikansk. Av hennes svenska barn tävlade några stycken i lydnad, en av dem gick ända till elitklass. Efter flytten till USA fick hon två kullar med ytterligare tre amerikanska champions. Hon nedärvde inte bara exteriöra fördelar utan framförallt sitt härliga temperament. Hon var rolig att ställa ut, alltid på gott humör och blev champion utan större besvär trots att detta var under en tid när anmälningssiffrorna var mycket höga och kvaliteten var utmärkt inom rasen.

Vi tränade aldrig lydnad men gjorde däremot karaktärsprov och när hon var tio år genomförde hon ett utmärkt vallningsanlagstest. Ruffa var min första egenuppfödda champion, hon låg på tio-i-topplistan över både utställningsbeardisar och avelstikar.

 

Ruffa är en av de få hundar jag linjeavlat på i min avel. Jag är övertygad om att det finns en plats för linjeavel inom hunduppfödningen men dubblar ogärna på hundar jag inte känner mycket väl, inklusive deras syskon och avkommor osv. De kullar vi haft där Ruffa har legat bakom i dubbel upplaga har blivit mycket lyckade med friska, trevliga och långlivade avkommor som följd.

 

Ruffa blev drygt 14 år vilket inte kändes gammalt nog, även om det väl får anses vara en ganska hög ålder för en beardis. Vad som egentligen var fel med henne var vi inte helt säkra på men hon hade haft ett par små juvertumörer som förmodligen hade spritt sig. Hon ville i alla fall inte vara med längre och det enda jag kunde göra var att låta henne somna in och inse att en fantastisk hund var borta. ♥

 

Ruffa hade kullar med följande hanar:

1. SE UCH Farmarens Leprechaun

2. SE UCH Diotima Sweet Lord

3. INT & NORD UCH Potterdale Illusion

4. US & CAN CH Classical Guess Who

5. US & CAN CH Britannia Total Eclipse

 

Några av Ruffas avkommor:

SE UCH LPI Old Smuggler's High and Mighty - GK karaktärsprov, 6 CACIB, grupplacerad, uppflyttad till lydnkl 2

SE UCH LPI Old Smuggler's High Hopes - GK karaktärsprov, uppflyttad till lydnkl elit, uppflyttad till lkl spår, CACIB

SE UCH Old Smuggler's On High Heels - CACIB

US CH Old Smuggler's Her Highness, HIC, CGC, ROM, ROMI - GK vallningsanlagstest (HIC)

US CH Old Smuggler's Smoke Signal

US CH Old Smuggler's Passion Flower

US CH Old Smuggler's Cactus Flower, HIC - GK vallningsanlagstest (HIC)

Old Smuggler's Wind in His Hair - GK karaktärsprov, CK

Old Smuggler's Shooting Star - GK karaktärsprov, 1:a pris lydnkl 1

Old Smuggler's Swinging on a Star - GK karaktärsprov, CK

Old Smuggler's Sunflower, HIC - GK vallningsanlagstest (HIC)

Trollflöjtens Carmencita - "Stina"

1983-08-30--1996-10-15

 e. Trollflöjtens Moonlight Menuette 

u. Trollflöjtens Girlfriend

uppf. Barbara Vrethammar

 

Stina var egentligen min första egna hund, även om jag haft hundar innan som jag haft ansvar för och stått som ägare till. Men Stina var den första efter att jag flyttat hemifrån på riktigt. Det var en slump att det blev hon, vilket kan tyckas märkligt efter så många år med beardisar. Men hon var såld till en familj som bara efter några dagar upptäckte att en i familjen hade svår allergi och så kom hon tillbaka till min mamma, som var innehavare av kennel Trollflöjten. Jag hade i den vevan börjat längta riktigt mycket efter hund, men det verkade omöjligt eftersom jag jobbade hela dagarna och bodde i lägenhet. Men så plötsligt löste sig det hela genom att jag fick löfte om att ta med en hund på jobbet och så kom Stina tillbaka och jag tog henne direkt! Hon fick sedan ett eget SL-kort och tog tunnelbanan med mig till stan varje dag där hon snabbt skaffade sig egna uppgifter på kontoret, t ex att hälsa kunder välkomna.

 

Stina var en ganska medelmåttig hund rent exteriört. Hon fick ettor och några ck. Men sen var det det där men mentaliteten och där var Stina allt annat än medelmåttig. Hon var helt enkelt en otroligt trevlig och rolig hund med mycket stor kapacitet. Det fanns vissa saker som kunde göra Stina helt tokig, t ex ljudet av när man drar upp en leksak. Den leksaken skulle slitas i stycken. Hon älskade också att bada och var otroligt duktig på att både simma och dyka, troligen mycket för att hennes bästa kompis när hon var valp var en flat-coated retriever. Ljudet av plaskande barn på avstånd fick henne att glömma allt, inklusive alla kommandon som "hit" eller "stanna"... Och sen tyckte Stina, till skillnad från många andra hundar, att nyårsafton var årets höjdpunkt. Hon var helt tokig i fyrverkerier och fick alltid en skara beundrare när hon var med ut vid tolvslaget. Förväntansfullt satt hon och väntade och sen kastade hon sig outtröttligt upp i luften efter fyrverkeripjäserna och nafsade i luften efter det vackra stjärnregnet som bildades i raketens spår. Å vad hon hade roligt!

 

Stina fick fyra valpkullar och många av hennes valpar var riktigt bra. En av valparna blev kvar hos mig och det blev min genom tiderna mest älskade hund - Ruffa.

 

När Stina var 11 år gammal skulle vi flytta till USA. Jag hade tyvärr aldrig lärt min hund att vara instängd, t ex i en bur, så det var något som hon avskydde. Jag visste inte vad jag skulle göra men till slut fick vi några tabletter av veterinären som skulle göra henne sömnig och så tränade jag så gott jag kunde med att vänja henne vid flygburen. Hon och mina fyra andra hundar - tre beardisar och en whippet - lämnade Sverige tillsammans med oss den 1 augusti 1994. När vi kom fram i Chicago var Stina mycket riktigt trött men kanske inte så mycket för de där pillrenas skull utan för att hon tillbringat 9 timmar med att försöka bita sig ut ur buren, någon hon tack och lov inte lyckats med. Hon behövde aldrig sitta i bur mer i sitt liv och levde tills hon blev drygt 13 år då hon lämnade oss p g a dåliga njurar. En i sanning oförglömlig hund som var en stor personlighet!

 

Stina hade kullar med följande hanar:

1. INT SE NO DK UCH Potterdale Cassius

2. Braids Oscar Wilde

3. INT SE NO UCH Farmarens Zinzano Zam

4. SE UCH Farmarens Leprechaun